tjejbarnet

Idag är Tingeling på väg till biografen för att se Tingeling. Tjoho!

Det finns vissa saker med blöjbarn som är ofavoriter.

Som att barnet vaknar 05.30 med blöja full av bajs, och som efter rengöring och ny fräsch blöja på omöjligt kan somna om men är för trött för att göra annat än att gnälla resten av förmiddagen.

Eller, att när jag någit senare (pigg och fräsch efter tidig uppstigning) känner en obehaglig doft och stoppar ner ett finger bak i blöjan, för att glänta lite och kontrollera, inse att det är bajskalas upp på ryggen och nu även över hela mitt finger.

Det var min morgon det.

Tjejbarnet pallade att vara med ungefär en halvtimme ute bland lövhögar och takstegar idag, försvann sen in för att byta om till kalasklänning och sitta och måla. Hon är inte mycket för kroppsarbete...

På fredagskvällarna får tjejbarnet vara uppe länge. Hon får äta chips, titta på film, titta på "sjungprogram", dricka "barn-te" (hetvatten, honung och mjölk), och bäst av allt; hon får somna i soffan. Ibland somnar hon nog lite tidigare än hon tänkt sig, för hon vill ju dra ut på myset så länge det bara går. Idag var hon seg, somnade först halv tio. En av veckans absoluta höjdpunkter är det, att få vara ensam i lugn och ro med min stora tjej!

När tjejbarnet föddes så såg jag på henne och konstaterade direkt att hon var världens sötaste bebis. Hon var inte sådär röd och skrynklig och ful som bebisar brukar vara. Vacker var hon. Men när jag ser på bilder från de första veckorna så kan jag idag se att hon var lika "ful" som de flesta bebisar. Röd och skrynklig var hon ju!

När lillasyster föddes så var hon blå i ansiktet, och sådär skrynklig och bebisful. Vi fick höra efter några dagar att hon var så söt. Det såg minsann inte jag! Som en liten farbror såg hon ut tyckte jag. Men baske mig, hon har ju utvecklats till världens sötaste unge!

Rent objektivt (går det?) så har jag nu sett bilder på den absolut sötaste bebisen. Utan tvekan. Elliot är så vacker. Slät och fin och perfekt. Och jag är så sjukt stolt över min lillasyster (och Matty också!) som fött fram en dotter i ett främmande land, med människor omkring sig som talar ett annat språk, långt från familjen. Jag kan tänka mig att det var en stor läskig utmaning. Med en perfekt belöning. Jag har grinat flera gånger senaste dygnen, när jag tänker på henne, världens sötaste bebis!

Har gjort så gott jag kan, och inser att en plats i "Hela Sverige bakar" är mycket avlägsen...

Lillasyster fyller ett år idag. Det firades inte med nån pompa och ståt, utan i all enkelhet med endast mormor och morfar som gäster på en liten eftermiddagsfika. Och det kändes helt rätt. Egentligen skulle det bli regnbågsmuffins, och kalas med många gäster, för sånt ska man ju ha när man fyller ett. Muffinsen bidde blå med grön frosting (de andra karamellfärgerna var slut), fula som stryk men välsmakande tyckte lillasyster som tryckte i sig fem stycken!

Tjejbarnet var i kalasextas och pyntade med servetter och kalastallrikar och ljus och kunde knappt vänta med att slita upp lillasysters paket, för att sedan slita åt sig hennes grejjer och sura för att det inte fanns fler paket! En fyraåring klarar bara en viss mängd spänning innan sammanbrott tror jag. (Total meltdown då hon fick för sig att reagera på syrrans tidningsnotis med att spontant försöka slita den i stycken för att sedan ångra sig djupt efter jordens utskällning).

Presenter fick iallafall födelsedagsbarnet; fintights, litet islandslamm, tallriksset samt en gammal ponnyhäst inslagen i serpentiner (tjejbarnet ansträngde sig). Det blev en bra och avslappnad dag, jag tror lillasyster hade det toppen!

Tjejbarnet tillredde en hel måltid idag. Kokade potatis, skar och stekte korv, hällde på grädde och broccoli, kryddade, och vips hade hon helt själv ordnat med middag till lillasyster. Stolt som en tupp! Och lillasyster goffade i sig en jätteportion.

Enda missödet var att tjejbarnet mitt i stekandet lyckades ramla av pallen och slå sig på snippan...

Kort vandring vid Österåsen idag. Korvgrillning, bullgrillning, pannkakor och lövplockning i vanlig ordning. Denna gång med större sällskap än vanligt, mycket trevligt! Nöjda och glada kids hela tiden, nöjd mamma med lite frisk luft i lungorna och fin utsikt på näthinnorna.

En ganska oväntad bonus med en postgravididets/viknedgångs sladdrig fladdrig randig (men fin som den är) mammamage är att den är världens bästa mage att göra magblås på. Tjejbarnet blåser så så huden fladdrar vilt, och så skrattar vi högt allihop.

Ibland skrattar inte lillasyster utan gråter istället, och då beror det gissningsvis på att jag skrikskrattat så hon trott att jag varit ledsen...