tjejbarnet

* Toalettpapper att äta upp
* Många saker att kasta i toaletten (ej toalettpapper)
* Kreditkort att bita i och slarva bort
* Potatis
* En soppåse att slita i
* En iPhone (riktig)
* Stege att klättra förbi trappgrinden med
* Alla saker som tjejbarnet håller i
* Ouppblåsta/pangade ballonger
* Tuber med salva att bita i tills de går sönder (absolut inte smörja)

Undrar vad tomten kan tänkas komma med? Nu har ni köpsugna fått lite tips iallafall!

Lillasysters bästa hobby är trappan. På tre röda är hon halvvägs upp. Ofta stannar hon vid staketet och leker tittut, fortsätter sen uppåt, givetvis på den brantaste delen. Idag trillade hon ner för första gången.

"Ajajaj, stopp, NEJ, farligt!" hojtar jag gång på gång på gång på gång. Och inget fastnar.

Och tre sekunder innan tjejbarnet läste sitt första ord, just som hon fattade (tror jag), så vrålar hon: "Jag är bajsnödig!" och rusar iväg...

Nåja, hon fattar kanske nästa gång. Ingen brådska, hon är ju bara fyra. Men såååå nära. Typiskt.

Sedan igår morse har vi: varit på öppna förskolan, gått till leksaksaffären, ätit lunch på hamburgerrestaurang, varit på biblioteket, sett på film, målat på stort papper på golvet, badat, lekt med ponnyhästarna, byggt tågbana, busat i sängen, läst bok, dansat, haft myskväll, sett på film, åkt skridskor, gått på stan, ätit lunch på café, ritat, övat bokstäver, städat, busat i sängen igen, jagat varandra och lekt med bebisgrejjor.

Detta utöver de vanliga aktiviteterna såsom matlagning, dammsugning, jagning av barn i trapp, på- och avklädning, och skrikning på barn som gör dumheter.

Det är en underdrift att säga att jag är trött i hjärnan...

Efter önskemål kommer här en bild på gåvorna. Några fattas, ty de fick hon vid tidigare tillfällen.

Stor sorg imorse, under täcket i tjejbarnets säng fanns bara en ponny kvar. Lillasyster anklagades för att ha ätit upp den och tårarna var nära efter att hela sängen rivits ur utan att hitta Sweetie Belle ("det är ju den som är den bästa som jag ALLTID vill ha!").

Well, mamma behåller lugnet, och finner ponnyn under ryggen på djupt sovande pappa. Där låg den och myste, oberörd av mosandet. Knöligheten verkade inte bekomma farsan heller.

Tjejbarnet är numera fyra år. Firad med mysig frukost klockan sju (efter att ha gnällt sen sex på att vi ska gå upp, dock utan att komma ihåg att det var födelsedag, hon var bara less på att sova). Fått paket av släkten. Blivit sjungen för på dagis. Köpt tårta med nyckelpiga på. Ätit tacos och tårta i sällskap med Bergs. Pippi-maraton på tv, sen somnat på tre röda.

Märkligast idag: ett paket innehållande 6 talgbollar till fåglarna från Maja, och succén de gjorde; "Nu kan jag bli vän med fåglarna!".

Sämst? Tårtljusen som sprakade och skrämde tjejbarnet såpass att hon sprang och gömde sig på morgonen, och vägrade blåsa ut på kvällens tårta. Fick då hjälp av pappa och Maja.

Bäst? Två småsmå My Little Ponys. Tjejbarnet sover nu med en i varje hand. Resten av paketen kommer att uppskattas så småningom, det är jag övertygad om, men tjejbarnet charmas bäst av rosa leksaker som man kan kamma... Själv är jag glad att variationen av gåvorna var stor, nån måtta får det vara med gulligheten (säger hon som köpte en rosafluffig pälskappa och en Hello Kitty-buff i present).

Tack alla som grattat tjejbarnet idag och tidigare under de senaste veckornas turné söderöver!

Hur informera barnet på ett uppmuntrande och inte glädjedödande sätt, när hon skriver TOVE med F istället för E och bryter ihop när jag säger emot?

Hon blir rosenrasande för att jag har FEEEEL!!! Vägrar inse att hon faktiskt skrivit rätt alldeles självmant första gången, men sen kämpat och skrivit om flera gånger för att få det "rätt" (läs fel)...

Tjejbarn och lillasyster är nu på plats i Österriket för inspektion av näst minsta kusinen. Tjejbarnet är alldeles bedårad och klappar fint och håller försiktigt. Ser lite sugen ut på en till lillasyster, om hon skulle vara liten och harmlös och inte förstöra som vår lillasyster gör...