På sjukhuset

Lillasyster var tvungen att följa med på mammas blodprovstagning, och tjejbarnet följde med frivilligt. Snabbt avklarat tänkte jag naivt. Men, Sollefteå vårdcentral är en av Sveriges sämsta och har en väntetid på blodprovstagning på över en timme i tråkig korridor utan lekhörna. Tjejerna kämpade tappert i lååånga minutrar medan inga patienter gick in före oss. Alla väntade, och väntade och väntade. Trots att provtagningen öppnade kl 8 så gick första patienten in strax efter 9. De hade väl haft morgonmöte/fika. Det unnar jag dem absolut, men då kanske man inte ska skylta med att de öppnar 8...

Inga tårar hursomhelst, tjejbarnet tittade på lite på avstånd (läskigt med stick) och var nöjd med upplevelsen.


En populär bebis

Lillasyster har blivit gatans favorit. Eller, hon har varit en favoritbebis länge, men nu har granntjejerna fått upp ögonen för att man kan bära runt på henne och leka med henne, så idag har huset invaderats av tre tjejer i åldrarna 6,7 och 10 för att kånka runt lillasyster och leka dagis och mammapappabarn. Och tacksammare bebis att leka med går nog inte att hitta; i två timmar släpades hon runt, bäddades ner i sängar, matades med låtsasmat, åkte på låtsasutflykter, och hade det nöjsamt.
 
Jag hade också trevligt som hade gott om tid att städa hela undervåningen, och sen fika och småprata med tioåriga Wilma om allt möjligt. Jag kände mig som en ung och cool morsa som kidsen vill hänga med. Bjöd på te och trivdes.
 
Enda gången lillasyster sa ifrån var då hon sattes ner lite ostadigt i sin säng och slog i huvudet i spjälorna. Då behövde hon tre minuter hos morsan för att sen raskt orma iväg mot leken igen...
 
Tänk vad kul det blir om några månader när hon är ännu större och lekbarare!
 
På tisdag är nytt bebislekbesök inbokat.

Hemmahäng

Hänger hemma, under drinkvagnen.


Utfyllnad och uppdatering

Vardagen lunkar på och det är riktigt skönt. Tjejbarnet växer så det knakar. Lillasyster växer inte alls, men är glad ändå. Inspirationen till bloggande är inte alltid på topp, men fylls här till någras stora fröjd och glädje upp med några guldkorn från sommarlovet, Dessvärre får ni inte se de bästa guldkornen, för alla bilder som är tagna rakt upp med min telefon vägrar datorn att vända rätt, och det är bland de bilderna som alla finaste är. De flesta är på fel ledd, och det känns lite tråkigt om ni som läser får nackspärr av att kolla på alla i sidled... Håll tillgodo med andrasorteringen!

 
 
 
 
 
 
 

En snyggbild

Måste bara slänga in en snyggbild från gårdagens utflykt:


Vardagsrealism


Till topps!

Idag bidde det utflykt med samma vanliga utflyktsgäng. Upp på Hullstaklippen. Dra på trissor, tjejbarnet vandrade i stort sett hela vägen uppför backen. Lillasyster satt i bärstolen och tjoade hela vägen upp, och på hemvägen hängde hon praktiskt taget uppochner och snarkade.

Uppe på toppen: tjusig utsikt över stan, brasa, matsäck, naturlig gungbräda, blåbär och lingon i mängder (men inget att plocka i...), glada barn nästan hela tiden. Jag njuter av att få komma ut med tjejerna, i härligt höstväder.

Jag längtar tills lillasyster kan gå, och därmed inte ålar omkring i de skitigast möjliga askhögarna vid brasan, och inte heller är i samma nivå som mosiga frostbitna äckelsvampar...


Triumf!

Tjejbarnets frekventa badande under Kroatienresan har resulterat i stora triumfer. Själv semesterreserapporten får ni vänta på tills jag orkat ladda över bilder från mobilen till datorn (återigen för att blogg.se inte kan ordna med en mobilapp som funkar), idag koncentrerar vi oss på simmandet:

Tjejbarnet kom under semestern på att det där med att dyka, det var liksom hennes grej. Med ett par simglasögon på blev hon som en liten fisk. Hon blev intresserad på riktigt, i den lilla poolen på gården, och rätt vad det var så simmade hon! Hon simmade i allra snyggaste stil, med grodtag med armarna och hundsim med fötterna, och ansiktet ner i vattnet. Om hon höll andan så var det liksom lättare att flyta ju! Tre meter dyksim blev en baggis. Dyka ner till botten och in och ut ur flytande badringar, inga problem!

Så slängde vi i na i havet. Adriatiska havet, med en hög salthalt och god flytkraft. Ut med henne på djupare vatten, och banne mig simmar inte ungen! En meter iallafall, med ögonen över vattenytan.

Idag invigningsbadade vi i det nya badhuset här hemma, och hetsade tjejbarnet med muntra tillrop. Hon inledde med att åka (det trodde jag ALDRIG skulle ske) stora vattenrutschkanan (och den är stor!) många gånger! Sen blev hon frälst i lilla vattenrutschen, då jag lärde henne ett "fusk", dvs att knöla in badbyxorna i skrevan där bak för att det ska gå asafort, och som hon for! Vårat rädda tjejbarn som inte tycker om när det går fort kom på att om det är vatten så gör det ju inget om det går fort, för man kan ju liksom inte ramla! Vi förundrades och jublade.

Sen knallade vi över till stora poolen. Hetsade mer, och plockade bort simpluttarna. I med ungen i stora poolen, rädd och orolig först, men efter att ha provat att simma en meter med framgång blev hon kaxigare och kaxigare. Simmar själv tre meter med huvudet över ytan. Hoppar från kanten, simmar upp till ytan och tillbaka till kanten igen. Och coolast, simmar ut fyra meter i vattnet med en sån där skumgummibadhusflytring runt midjan, släpper den sen och dyker under/ur den och simmar sen in till kanten! Helt på eget initiativ!

Jisses, en sån naturbegåvning, inte fyra år fyllda!

RSS 2.0