tjejbarnet

Nytt namnförslag på lillasyster idag: Lilla ponnyn.

Jag är skeptisk.

Tjejbarnet fick titta på en film nu i afton som hon inte sett förut, Lejonkungen. Senaste veckan har hon ivrigt stått bredvid datorn och hojtat om att hon vill se Hakuna Matata, dvs bara den sången på Youtube. Nu tyckte jag att det passade med filmen, det är liksom lill-fredag idag för tjejbarnet är ledig från dagis imorrn, och hon var på gott humör, så det var ok med en lite senare nattning.

Så började filmen. Hon hade inte tålamod nog att låta mig att föra över filmen till TVn, så det blev till att titta på laptopen. Jag drog fram fåtöljen och bänkade mig. Och som hon tittade! Alldeles uppslukad av filmen tittade hon med stora ögon på de första tjugo minutrarna. Sen började det bli läskigt. Hon hoppade till av det läskiga gång på gång, darrade i hela kroppen av spänning och hejjade ivrigt på Simba som jagades av hyenorna. Ropade att vi måste hämta Ludde så han också får titta. Hon hoppade upp och ned och plågades då han jagades av gnuerna, och hon led med Simba då pappan dog ("Nu får han bara vara med sin mamma istället" sa hon med gråten i halsen).

Handlingen var lite knepig att följa med i, men scen för scen så älskade hon hela filmen. En hel långfilm satt alltså det fantastiska barnet alldeles alldeles stilla i mitt knä, knäpptyst och andäktigt. När filmen var slut la hon sig ner på golvet och skrek besviket (och kvällstrött) att hon ville se mera film. Det gick att avleda henne om jag lockade med att hon kunde vara lejonungen som skulle gå och lägga sig...

Nu är det konstaterat att det är en lillasyster som ligger och gror i mammas mage. Tjejbarnet ville helst ha en lillasyster, så hon är nog nöjd. Jag pratade lite med tjejbarnet om vad bebisen ska heta, och hon är mycket bestämd.

Den ska heta "Brädan".

Fint va?

Tjejbarnet har sedan ganska länge stenkoll på att det är en bebis i mammas mage. Det verkar vara ganska lätt att koppla. Men, hur kommer den ut? Hon har funderat och frågat om den kommer ut ur magen, pekat och klämt. Jag förstår att jag måste förklara.

Vi gick till bibblan, nåt pedagogiskt för treåringar måste ju finnas. Och mängder av böcker om att få syskon fanns det i hyllan. Men inte många höll för mina krav. Jag vill ha nåt rättfram och faktabaserat, som inte lurar ett litet barn. Ingen bok om hur det är när lilla ankan ska få syskon, eller om mammor lägger ägg (för det gör dom ju inte), eller hur alla djurungarna kommer till, eller avundsjukestorys. Bara en bok om var bebisarna kommer ifrån.

Fick med mig Per Ida och Minimum författad nån gång på 70-talet. Rättfram, men väl detaljerad för en 3-åring. Well, vi tittar på bilderna iallafall, och jag berättar. Om reproduktionen behöver jag inte säga något, för om det har hon inte frågat, det är änsålänge inte intressant hur bebisen kommit in i magen, och för det är jag tacksam. Vi bläddrar snabbt förbi. Boken berättar pedagogiskt och bra om barnvakt vid förlossning, att det gör ont i mamman, och att mamma och pappa åker till sjukhuset, och att storasyster får hälsa på där sen, och det känns bra att få med hela den biten, så tjejbarnet vet vad som ska ske.

Åsså var det den där biten om var bebisen kommer ut. Ganska lätt att förklara, den kommer ju ut genom snippan. Tjejbarnet skeptiskt. Hur ska det gå till? tänker hon sannolikt. Och jag som inte är så pryd egentligen, men känner att det här är överkurs, vill inte att tjejbarnet ska lära sig ord som "värkar" och "krysta". Så i brist på bättre säger jag att man liksom trycker på magen och så kommer bebisen ut. Det fastnade.

Tjejbarnet har nu lekt förlossning på dagis i flera dagar. Då ligger något av barnen på rygg med valfritt mjukisdjur/docka under tröjan, sen trycker man på magen, och ut kommer en bebis skrikandes. Klockrent.

Jag tänkte att det skulle gå till ungefär så även i verkligheten, om en sisådär tre veckor. Trycka lite här och lite där, och sen plopp!

Tjejbarnet med öm moder blev utkastade ur lägenheten i helgen, pappa skulle ha kalas. Pojkarna kom från Stockholm och vi av honkön flyttade upp till huset över natten.

Lördagen spenderades med badhusbesök, var vi ramlade på en hel drös med dagiskompisar. Mycket lyckat. Som vanligt kryddades besöket med bulle och glass, som alltid. Tjejbarnet gjorde riktiga dyk som de stora tjejerna och flamsade omkring med Maja och Signe. Jag flamsade inte omkring fullt så mycket, pratade mest med Majas mamma Anna, men han med att vara haj en liten stund åtminstone.

Tjejbarnet var sen på kvällen lite besviken över att inte få vara med på pappas kalas, men avleddes med picknick på luftmadrassen och myskväll med "lilla teven" dvs bärbara DVD-spelaren.

Förmiddag söndag tillbringades gungandes med Fyra på verandan, samt våldgästande av grannarna där tjejbarnet övade sig i att ockupera så många leksaker som möjligt av den några månader yngre grannen. Till tjejbarnets försvar skall sägas att hon blev ha-galen först då grabben försökte slita grejjerna ur hennes händer... Stundtals lekte de fint bredvid varandra åtminstone, och grabben ville gärna att hon skulle komma tillbaka på besök när vi gick, trots att de mest tjafsat...

Tjejbarnet for sen hem, peppad som sjutton, skulle säga till pappas kompisar att dom var bajskorvar, och killa pappa. Pappas kompisar assisterade, till tjejbarnets oerhörda förtjusning, gärna i etapp två av planen:


Åsså bar det av några portar nerför gatan, till Maja som fyllde tre, se bild i tidigare inlägg. Där fortsatte tjejbarnet att ockupera grejjer. Märkligt att grejjerna blir viktiga så fort någon annan har dem... Tjejbarnet var hursomhelst mycket nöjd med kalaset på hemvägen och somnade sittande rakt upp i vagnen. Mutades till fortsatt vakenhet med mer kill av pappa samt pizza.

Efter middagen talade tjejbarnet om att hon var trött, bytte utan större knussel om och borstade tänderna samt började lyssna på saga. Efter halva första boken säger hon att hon inte vill höra mer saga, nu ska hon sova. Går så in till sin säng och slocknar på tre röda. Intensiv helg...

Tjejbarnet var på informationsmöte inför gymnastikstarten om en vecka. Tjejbarnet och typ 10 andra tjejer (inga killar alls!) stod med sina mammor (inga pappor!) utanför lokalen innan det började. Jag hade misstänkt att tjejbarnet skulle vara lite försiktig och återhållsam till en början, eftersom hon är yngst av alla deltagarna, årskullarna 07-08. Tji fick jag.

Tjejbarnet struttade fram till alla deltagarna och deras mammor hur kavat som helst och spexade. Frågade alla om de också skulle ha gympadräkt, och berättade att hon minsann skulle ha gympadräkt. Flög omkring med sin docka framför allas ansikten och hetsade tjejerna att jagas. De flesta tjejerna stog kvar bakom sina mammor, tveksamt och blygt, men ett par hakade på tjejbarnets eskapader. Jag tappade verkligen hakan, hade ingen aning om att tjejbarnet kunde vara en fjantig clown i större sällskap! De andra tjejerna tyckte att hon var värsta asgarvet!

Under mötet sedan så härjade alla barnen i gympasalen, klättrade och studsade och hade hur kul som helst. Det blir nog bra det där.

I torsdags hämtades tjejbarnet på dagis. Vid avvinkandet av fröknarna berättade tjejbarnet att hon skulle till Stockholm och farmor Kakan och Jack och Nicklas och Fiffi och Lo. Och då säger tjejbarnet alltså STOCKholm, med kraftig betoning på första stavelsen, på äkta ångermanländskt vis. Mer och mer hörs det på henne att det är här hon hör hemma...

Som vanligt blev det en helg med intensivumgänge, först våldgästande med middag hos kusinerna på fredagkvällen, sen instuvande hos farmor på lördagförmiddagen. Det gick utmärkt, mor och far for iväg på bröllop medan tjejbarnet roade sig på egen hand med Karin. Muntert tjejbarn cyklade runt i parken och bjöd därefter på egengjorda chokladbollar då hon hämtades upp på söndag e.m. för transport över till Leena för middag. Åsså blev det måndag och dags för hemfärd, efter att ha våldgästat kusinerna igen för lite parklek och mat.

Pjuh, ingen rast ingen ro, men vem klagar? Inte tjejbarnet iallafall!

Tjejbarnet är helt blöjfri sedan en dryg vecka, dag som natt. Men nu har nåt flugit i henne. Kanske tjatar vi inte så mycket som tidigare och ser till att hon hinner till toaletten, för att vi tror att hon kan själv. Eller så är det ett litet steg bakåt i utvecklingen. För nu har hon kissat på fel ställe tre gånger på ett dygn.

Det hemskaste var igår då dagiskompisen Maja med familj var på besök. Tjejerna hoppade och var flamingor i soffan, och plötsligt rinner det längsmed tjejbarnets ben. Det är ju inte hela världen tycker jag, men tjejbarnet blev så besviken. Hon skämdes. Hon ville göra sig ren, och hon förstog att nu hade det blivit helt fel. Det var liksom så länge sedan en olycka skedde att hon blev helt ställd av situationen. Maja slätade över med att konstatera att det blir så ibland om man har roligt. Tjejbarnet duschades av snabbt och återgick till att vara flamingo. Men det var hemskt att se hur besviken hon blev på sig själv.

Sen inatt så blev det en sjö i våran säng. Inte så härligt klockan 5 på morgonen. Det kommer bli ett stort projekt att få bäddmadrassen ren, den går liksom inte in i en tvättmaskin direkt...

Och ikväll hade vi besök igen, och tjejbarnet hann inte alls. Men det gkädjer mig att hon inte blev så skärrad denna gång, bara av med byxorna och sen leka mera. Små barn ska inte behöva skämmas.

Tjejbarnet är världens sötaste just nu. Ibland är trotsigheten bara gullig, eftersom hon är så bra på att kommunicera och vrida och vända argument och hitta på nya saker, till exempel för att slippa gå och lägga sig. Men eftersom hon är trött på kvällarna och gärna sover så blir det inte så utdragna konflikter alls. Mer att hon samlar på sig fler och fler leksaker att natta i sängen med sig. För att proceduren ska ta längre tid.

Just nu ligger hon och sover lugnt, efter bad, tandborstning, kissning, två sagor och tre godnattvisor (alltid samma visor, alltid samma ordning). På stolen bredvid sängen ligger alla fingerdjuren i en prydlig rad. Bredvid tjejbarnet i sängen så ligger just nu Sture, Anna, Isidor och Andypandy (mjukisarna byts ständigt ut, finns ingen favorit). På tjejbarnets arm vilar en jätteäcklig gummikrokodil inlindad i en handuk (för att det är så vi gör om man har badat, vilket krokodilen gjorde igår, då blir man ett paket).

Det roligaste av allt är att i munnen så har tjejbarnet en diskpropp. En sån av gummi med en liten pigg på som man har i diskhon. Det är hennes tutte (för napp säger man inte i Norrland) som hon ska ha för att hon är bebis. Mysigt.