tjejbarnet

Först trippar hon fram med tårna i backen tills hon får fart, börjar trampa, och sen kör hon! Hon tjoar glatt; "Trippitrippitripp, trampa, balanseeera!" och jag springer efter och är beredd att fånga stödpinnen så hon inte ska ramla och bli avskräckt för tidigt i inlärningsskedet. Vår gata har perfekt lutning, så att det rullar lätt nedför, men går att cykla uppför också. Så nu kan hon! Starta själv (några gånger har det lyckat), cykla rakt fram (svänga får vi öva på imorgon), och till och med bromsa.

Och jag blev bara lite frustrerad några gånger, men kunde bita mig i tungan och vara positiv och peppande. Vi highfiveade många gånger och det var på det stora hela en extremt lyckad eftermiddag. En gång ramlade hon, men fortsatte ändå. Kanske den största bedriften för att vara tjejbarnet, som inte alls har velat lära sig cykla pga risken för att göra illa sig! 

Imorgon hittar vi en stor yta att cykla på och så övar vi!

Pyamasparty! Och hur min hjärna kunde tänka att det var mindre jobbigt att anordna pyamasparty undrar jag nu, efter att ha flyttat bord och blåst upp bautamadrassen och ockuperat hela vardagsrummet med täcken och kuddar och sovsäckar och mjukisar och godissmaskande barn...

Rider på morfar

Nu är vi henne igen. Och väntar på sommarlov.