tjejbarnet

Idag var det sittpremiär för lillasyster, i stol vi hämtat från landet. Stor framgång var det och hon gillade det skarpt. Nu slipper hon sitta och titta på familjen underifrån vid middagarna.

Har nu fått svar från supporten angående att det inte går att kommentera inläggen på sistone. Anledningen är att jag bloggat från iPhone-appen och den har en bugg som sabbar det hela. De ska fixa det.

Själv ska jag försöka fixa så det går att kommentera de gamla inläggen. Det verkade lite skralt med kommentarer tyckte jag, undrade om tjejbarnet blivit bortglömt, men så var ju inte fallet!

"Mamma, jag har ätit upp hela äpplet nu!" säger tjejbarnet. Och då menar hon HELA äpplet!

Här kommer en något försenad bild på bowlingtjejerna. Jag tog tusen bilder men tjejbarnet grimaserar på alla utom den här.

Medan tjejbarnet hängde på dagis drog Milo och jag till babyrytmiken i kyrkan i sällskap med Liza och Leia, Milos nästantvilling liksom. Tjejerna verkade digga det, låg länge och spanade på varandra och såg riktigt roade ut.

I övrigt ser det ljust ut på grannfronten för barnen, fyra kids födda senaste 8 månaderna inom fyra hus avstånd. Det blir skoj om några år. Tjejbarnet har ju redan en polare tvärs över gatan.

Tjejbarnet har nu tittat på Ringaren i Notre Dame tio gånger på några dagar. Som vanligt finner hon inspiration till sina lekar i filmerna, men denna gång var det inte helt lätt att förklara på ett vettigt sätt, det där med zigenarna.

Till en början är det lätt, zigenarna blir förföljda för att fransmännen tror att de är tjuvar allesammans. Och jag kan berätta att det är de ju inte.

Men strax därefter får vi i berättelsen följa med till zigenarnas underjordiska näste, där de själva bekräftar varenda fördom, både till utseende och beteende. Disney hade nog ingen pedagogisk och genomtänkt plan där skulle jag tro...

Och nuförtiden heter det ju Romer. Mycket info för lite underhållning när man bara är tre år, men jag måste ju förklara så hon hänger med!

Tjejbarnet dansar zigenardans som Esmeralda, till Kusturica.

Ibland känns det bara så bra att bo där vi gör. Som idag.

1. Släkten (Jocke) på besök, det känns inte långt till Stockholm.

2. Snö i ofantliga mängder. Har väl kommit en halvmeter idag.

3. Kombinationen Jocke, inte skitkallt ute och fluffig snö gjorde att tjejbarnet trivdes som fisken i vattnet utomhus. Grävde ner sig, kastade sig i fluffet och njöt.

4. Trevlig eftermiddagsdejt med Åströmarna och Bergarna i bowlinghallen. Tjejbarnet vann.

5. Restaurangmiddag med ovan nämnt sällskap. Långsam service dock, men gott.

6. Hemväg i norrlandsidyll, tätt snöfall och bus i snön. Tjejbarnets härliga skratt och förtjusning när mot och far "trillade" i snödrivorna.

7. Grannarna ute och skottar överallt, trevligt småprat på gatan. Två meter höga snövallar.

8. Nu, sovande barn, en kopp te, och en klassiker: Rocky Horror.

Håller sig mestadels under tak men kom även ut och spanade lite. Borde egentligen sovit middag i vagnen, men sova verkar inte vara hennes grej liksom...

Det extrema snöfallet till trots, eller möjligen tack vare just det, så spenderade tjejbarnet nära på en timme ute idag, och inget gnäll hördes. Så spelade det nog in en hel del att hon hade en lekfarbror med sig...

Syrran nöjde sig med att kolla på.

Vet inte vid vilken ålder barn lär sig att tala osanning. Eller vid vilken ålder som de kan förstå orimligheten i vissa lögner samt hur lätta de är att avfärda ibland...

Har idag kommit på tjejbarnet med att ljuga för första gången. Den ena av lögnerna var dessutom rätt så trovärdig om än lätt att avslöja.

Efter att ha gjort business på toaletten torkar sig tjejbarnet självständigt. Jag sitter i soffan och ammar. Tycker mig höra ett fasligt rullande av papper från rulle, ropar så på tjejbarnet som träder in i vardagsrummet.
-Har du rullat ut allt papper på golvet?
-Nej mamma det har jag inte.
-Säkert? Så om jag går ut på toaletten så ligger inte allt papper på golvet?
-Nej, jag har inte gjort det.
-Så då behöver jag inte bli arg?
-Nej du måste inte det.

Ok, jag går inte och kollar, om hon inte talar sanning så är det ju ändå ett ganska harmlöst bus. Noterar sen efter några timmar att pappersrullen är helt utrullad över hela toagolvet. Ganska trovärdig lögn faktiskt.

Då var det lättare att avslöja henne då hon senare på kvällen hävdade enträget att hon borstat tänderna...

Idag skolkar tjejbarnet från dagis då ingen av föräldrarna pallade att gå dit och lämna kl 8. Tjejbarnet är ju lite snorig också, ursäktade vi oss med, vilket ju är helt sant även.

Istället blev det en förmiddag med film och mys, och om en stund går vi ut och leker i parken.

Farfar har hälsat på i dagarna två. Tjejbarnet har satsat på lekar som går ut mycket på jagande, och farfar har outtröttligt hakat på långa långa stunder utstötande märkliga ljud i jakten. Idag for han hem, men farbror Joacim får vi behålla i nära två veckor. Tjejbarnet är stundtals i extas!

Nu skiter jag i det här med gympa. Tror inte det finns ett mer ointresserat barn. Hon hoppar och skuttar entusiastiskt dit, klär förväntansfullt på sig gympadräkten, studsar in till kompisarna vid mattkanten och blåvägrar sen att vara med.

Sitter istället hos mig, äter päron, gör om skärpet till svans, speglar sig. Närmar sig återigen gympakompisarna, men vänder snabbt besviket tillbaka för att ingen uppmärksammat hennes svans...

Jag har försökt. Jag har varit positiv och stöttande, visat intresse, erbjudit mig att vara med lite, hotat (milt) med att då går vi inte hit mer.

Och nu har jag fått nog. Det blir inge mer! Jag är så sjukt less på att titta på när hon speglar sig för sexhundra spänn per termin!

Tror ni kidsen tycker det är kul när mamma spelar Zelda?

Idag har ponnysarna slalomtävling i pulkabacken, great success à la fantasifulla morsan!

Försökte ha sovmorgon idag. Tjejbarnet skulle till dagis igen. Efter fyrtio minuters ursinnigt gallskrikande var jag klarvaken, tjejbarnet hes, och gissningsvis var Henkan ganska trött i öronen.

Man vill så gärna hålla henne hemma en sån här morgon. Men hon har kul när hon kommit dit iallafall...

Mitt alldeles normala och ljuvliga tjejbarn är enligt ISO-BMI (som är det som är anpassat för barn) överviktig! Jag blev mäkta förvånad I tell you!

En tjockis?

Det tar för en orm betydligt längre tid att ta sig uppför trappen än vad det skulle ta för ett följsamt tjejbarn. Nu är ju tjejbarnet kanske inte alltid så följsam just vid nattning utan vill gärna hitta på vad som helst för att skjuta upp insomnandet. Därav ormen.

Ormen slingrade sig ut ur vardagsrummet, genom hallen och uppför trappan. Och ormar är inte snabba I tell you!

När jag manade på tjejbarnet och sa att det verkligen var dags att gå och lägga sig så märker hon ord och säger bestämt att "Ormar går inte, de ålar!" och fortsätter uppför trappen i snigelfart...

Att räkna snabbt är en konst, och underhållande. Tjejbarnet gör som så:

Börjar med att räkna "ett två tre" så snabbt hon kan. Räknandet stegras till ett utdraget skrik "treeeeeee!" samtidigt som hon skakar på huvudet och viftar med armarna och trampar snabbt med fötterna.

Konstaterar sedan nöjt att hon kan räkna väldigt fort.