Bragdtjejen
Jag har ju tänkt ett tag att tjejbarnet skulle få börja på simning så småningom. Inte simskola, utan i simklubben liksom. Nu efter semestern så kändes det som att hon kanske kunde tillräckligt, och på simklubbens hemsida stod det att barn var välkomna efter att de gått simskola. Vi anmälde henne.
Igår var det dags för första träningen. Gruppen bestod av femton ungar mellan typ 8 och 13 år. Och så ett pyttelitet tjejbarn, som simmat 25 meter som längst, men som ju älskar vatten. Hon såg rätt nervös ut. Men exalterad också.
När träningen började satte de igång med uppvärmning på bassängkanten, tjejbarnet hakade tveksamt på. Sen hoppade alla i poolen, och så skulle det simmas bröstsim; riktiga simtag, och med huvudet sådär under vattnet på varje simtag. Tjejbarnet ville ju inte vara sämre utan simmade med huvudet under vattnet, sprattlande med tveksam teknik men ganska bra fart. Upp och ner med huvudet. Tränaren tipsade lite. Så ryggsim, och bensparkar ochera bröstsim och så fortsatte de. I en timme! Oavbruten simning! Tjejbarnet satte sig såklart på bassängkanten emellanåt och andades, eller kräktes lite poolvatten i reningsgallret, för att sen simma mer. I en timme!
Räknade ut att hon simmat ungefär åttahundra meter!!! Mitt lilla tjejbarn med alla de stora barnen som simmat mycket längre!
När träningen var slut simmade hon lite till, under vattnet. För att det var så roligt.
Har aldrig varit så imponerad av nån i hela mitt liv. Imorgon är det dags igen!
Kommentarer
Postat av: anna
Men WOW! Grymt!! Det där måste ju vara hennes grej! Och rätt perfekt kanske att ha några att se upp till, eftersom hon ju liksom fixar "lägstanivån" utan problem.
Gissar att tränaren var lite impad? :-)
Postat av: Mormor
STOLT!
Trackback
